Dagen

Bilden från våren 1985 får illustrera dagens arbetssysslor som är tapetsering.

Sitter just nu framför datorn med två mackor istället för en och med kaffe från en ny kaffebryggare, måste ladda lite energi inför tapetsering.

Energin dräneras däremot ganska snabbt hos mig när det gäller att försöka hjälpa ”di gamle” och kontakter med olika förtag och tecknade avtal. Det verkar som det mesta allt måste skötas via nätet med id-verifiering via bank-id, allt detta är givetvis fantastiskt bra, smidigt och säkert… om man har bank-id sig vill säga. Det går inte ens att få dem att skicka ett papper till den registrerade adressen där di gamle kan göra vissa avtalsändringar utan att överhuvudtaget gå genom mig. Det kan gå på vissa företag att få en fullmakt via signering på papper, detta skickas med brev men då tar det givetvis längre tid innan jag kan hjälpa dem att göra de ändringarna i avtal. Jag kanske förstorar upp det hela men jag ser ett berg av saker som kommer att ta min energi och tid på allt som i framtiden som måste lösas på detta sätt. Ni som är yngre som läser detta se till att era föräldrar skaffar bank-id innan det är för sent.

Glädjeämnet idag är att jag får träffa sonsonen och kanske rulla/sparka/kasta en boll och sedan läsa en bok med honom i knät. Det lever man i vecka eller två på.

Svårhanterbart

Han avsatte 6-7 timmar av gårdagen till att snabbkolla i genom alla hans diabilder. Diapositiv fotade han under åren 1979-1999. För ca 10 år sedan rensade han bort alla naturbilder, de är kul att fota just då men sällan så kul att kolla på över år, så svampbilder och bilder på blommor och annat försvann snabbt från magasinen. Så med naturbilderna bortrensade ur diamagasinen blev det ca 500 bilder att slänga. Det han då sparade på var alla bilder med familjen, släkt, vänner och bekanta.

Igår skulle han ta en snabbkoll för att se om det fanns fler dia att slänga. Med tiden har diavisningar blivit sällan förkommande = det var 20 år sedan familjen (han och hans fru) kollade på diabilder. Böket med att plocka fram projektor, duk och bilder sätter hinder. Så magasinen med 100 diabilder i varje ligger staplade i en garderob och där har de varit sedan 1999 med undantag för av vissa snabbkollar av honom.

Frugan sa i veckan att vi kan slänga alla diabilder, det är ingen som kommer att kolla på dem längre. Han ville kanske inte gå så långt men vid ev. flytt från huset vill han ändå minimera antalet diamagasin. Så kunde han återigen reducera antalet magasin med 4-5 stycken så var det bra.

Efter 6-7 timmar kunde han konstatera att det stod 17 st tomma magasin i rummet där han hade haft sin diabildvisning… alltså 1700 diabilder låg i en sopsäck. Bilder med allt för lika innehåll, gamla festbilder, bilder på personer som han aldrig träffar mer, alla dessa bilder fick se sig utrensade. Nu är hans diabildsamling mer hanterbar.

Duellen

Gatufotografen stod vid ett av stadens mest trafikerade övergångställen, det var en strid ström av människor. Turister från alla delar av världen och arbetare på väg till lunch eller de som bara vill lapa tidig vårsol.

Jag såg honom direkt på andra sidan övergångstället, gatufotografen som stod strategiskt mitt flödet av människor. Han lyfte kameran närgånget in i ansiktet på de som kom på mot honom på övergångstället, de hann inte reagera innan de var förbi honom. Jag var inte målgruppen för hans fotograferande denna dag så jag gick förbi honom utan att hamna på bild.

Jag gick runt på det stora torget och fotade lite människor men slängde då och då en blick bort mot hans plats vid övergångstället. Jag ville dokumentera honom när han så närgånget fotade de som kom på övergångstället. Men han hade troligen sett mig någonstans i vimlet vid övergångstället då jag gick över. För han hade koll på mig och noterade att jag ibland riktade kameran mot honom ca 25 meter därifrån.

Han stod där och gav mig några irriterade blickar. Jag tänkte att, var inte stan stor nog åt oss båda?

Jag fortsatte att då och då slänga iväg några bilder mot det håll han stod. Han mötte det med allt mer irriterade blickar, jag störde honom i hans fotobubbla. Han kunde tydligen fotografera människor men ville inte bli sedd eller bli fotograferad själv!

Jag stod och fotograferade byggnader och vissa färgstarka människor på torget. Jag slänger en blick mot honom, då ser jag att han är på väg åt mitt håll. Jag fortsätter fota omgivningarna men ser i ögonvrån bakom min kamera att han kommer mot mig, jag förbereder mig på ett snack. Innan jag hinner sänka kameran från ögat är han väldigt nära mig, då känner jag en kraftig knuff mot mig i sidan, han trycker till mig! Gör en lov runt mig och går tillbaka 25 meter till sin plats igen, utan att säga ett ord.

Vilken stolle tänker jag, men jag blir mest full i skratt. Köpenhamn var tydligen inte stort nog åt oss båda. Han vann duellen och jag gick därifrån.

Därför publicerar jag bilden på gatufotografen som inte själv tål att hamna på bild.

Reprisinlägg

NN

Han hade startat ett nytt Instagramkonto med en relativt lokal inriktning och snävt verksamhetsområde och där skulle han vara helt inkognito, så var riktlinjerna. Men han hade kanske inte varit särskilt blygsam då han namngav kontot. Efter 12 dagar med kontot och lika många inlägg, hörde den lokala blaskan av sig via hans anonyma konto. Frågan om hen var seriös med inriktningen och om hen då kunde tänka sig att vara med i blaskan. Han insåg att han då inte skulle vara inkognito längre. Men visst var det kul att hans bilder och nedslag i området under åren som varit och kommande nedslag skulle uppmärksammas. Tveksamhet kom upp hos honom då hans Instagramkonto var i sin linda och hade knappt någon följare ännu, så allt kändes kanske lite förmätet. Men det var inte han som tog kontakt med blaskan så…

Han mejlade och berättade lite om sig själv och tankar om 2022 och svaret kom snabbt ”Det jag läser tycker jag låter perfekt för en artikel. […] kan vi få till ett möte relativt snabbt” stod det i mejlet.

Adjöss med den anonymiteten, tänkte han… han en vanlig man som helst vill hålla sig i skuggan.

Trilogi

En trilogi med Gudfadernfilmerna på SVT. Hur upphetsande är det tänkte jag och minns mest Marlon Brandos sluddrande då jag såg filmen på biografen en gång på 70-talet. Kom inte ihåg att det blev en trilogi, knappt att det gjorts fler än en film. Men så råkade vi zappa in Gudfadern II i förrgår kväll då filmen började och blev fast framför TV’n i 2 timmar, vi fick bryta och se de kvarvarande 75 minuterna dagen efter på play. Jag blev glatt överraskad att Gudfadern II från 1974 var så bra och håll måttet på alla plan. Nu blir det troligen även Gudfadern III från 1990… kanske vi ger oss i kast med originalet från 1972 också.

Tankar och sysslor

Skulle ut till föräldrarna med några apoteksvaror och ett lysrör till köksfläkten som jag plockat bort för två dagar sedan då jag var ute med veckohandlingen. Väl där så skulle jag sätta i det nya lysröret men då var plastfästet för lysröret så torkat och skört så det släppte i sina fästen. Så nu blir det till att köpa en helt ny köksfläkt istället för att bara byta lysrör. Det är väl ingens större grej att byta köksfläkt egentligen det är bara det att luften går ur mig lite. Men på vägen dit blev det en bild på snölandskapet. Jo jag är för jäkla dålig på att ta till vara på de vackra dagarna.

Idag har jag röjt och slängt en hel del av mina gamla prylar som jag samlat på ett antal år ex. kassettband, tidningar och annat som ligger i skåp som aldrig mer kommer att användas. Nu har jag slängt och sålt väldigt mycket redan under de senate två åren. Jag har nu satt ut på säljmarknaden några gamla pocketkameror som ligger i sina originallådor, de är gratis mot avhämtning. Men det är lugnt, folk verkar inte fatta vad det är man säjer, någon tror att de går att fota med och framkalla bilder, någon tror det är digitalkameror. Så retrovågen verkar vara över nu.

Utöver detta har vi under två dagar slängt väldigt mycket grejer och kläder som inte behövs när vi inte tomt att sköta framöver, jag fattar inte hur mycket det blir. Det känns väldigt skönt att börja redan nu. Vi börjar ett nytt kapitel detta året… får vi hoppas.

En del av hans hjärna

Han har läst alla upplyftande ord och kloka råd och tankar i kommentarsfältet om hans (troliga) flytt från huset till en hyreslägenhet under detta år. Kommentaren om att han slipper gräsklippning och snöskottning var en bra reflektion för när han gick upp idag och satte på kaffebryggaren föll snön och hade fallit under natten så nu ligger där minst 15 cm snö utanför huset. Infarten till huset och garaget ca 4.5m x 20m som skall skottas för hand, temperaturen är ca minus 0,5 grader så han misstänker att snön är relativt tung.

Kanske väntar han och låter plusgraderna så småningom göra jobbet. Så säger en del av hans hjärna en annan del säger ”På’t… sitt inte här och knappa på tangentbordet, ut och gör nytta”.

Han vet givetvis vilken del som oftast vinner, så nu är han på väg ut till hallen för att leta upp mössa och vinterhandskar.