Duellen

Gatufotografen stod vid ett av stadens mest trafikerade övergångställen, det var en strid ström av människor. Turister från alla delar av världen och arbetare på väg till lunch eller de som bara vill lapa tidig vårsol.

Jag såg honom direkt på andra sidan övergångstället, gatufotografen som stod strategiskt mitt flödet av människor. Han lyfte kameran närgånget in i ansiktet på de som kom på mot honom på övergångstället, de hann inte reagera innan de var förbi honom. Jag var inte målgruppen för hans fotograferande denna dag så jag gick förbi honom utan att hamna på bild.

Jag gick runt på det stora torget och fotade lite människor men slängde då och då en blick bort mot hans plats vid övergångstället. Jag ville dokumentera honom när han så närgånget fotade de som kom på övergångstället. Men han hade troligen sett mig någonstans i vimlet vid övergångstället då jag gick över. För han hade koll på mig och noterade att jag ibland riktade kameran mot honom ca 25 meter därifrån.

Han stod där och gav mig några irriterade blickar. Jag tänkte att, var inte stan stor nog åt oss båda?

Jag fortsatte att då och då slänga iväg några bilder mot det håll han stod. Han mötte det med allt mer irriterade blickar, jag störde honom i hans fotobubbla. Han kunde tydligen fotografera människor men ville inte bli sedd eller bli fotograferad själv!

Jag stod och fotograferade byggnader och vissa färgstarka människor på torget. Jag slänger en blick mot honom, då ser jag att han är på väg åt mitt håll. Jag fortsätter fota omgivningarna men ser i ögonvrån bakom min kamera att han kommer mot mig, jag förbereder mig på ett snack. Innan jag hinner sänka kameran från ögat är han väldigt nära mig, då känner jag en kraftig knuff mot mig i sidan, han trycker till mig! Gör en lov runt mig och går tillbaka 25 meter till sin plats igen, utan att säga ett ord.

Vilken stolle tänker jag, men jag blir mest full i skratt. Köpenhamn var tydligen inte stort nog åt oss båda. Han vann duellen och jag gick därifrån.

Därför publicerar jag bilden på gatufotografen som inte själv tål att hamna på bild.

Reprisinlägg

9 kommentarer

  1. Jag känner mig ibland inte riktigt bekväm med att ta fram kameran (eller för den delen mobilen) och fotografera människor. Det finns ju vissa regler som gäller. Men på offentlig plats ska det väl vara OK.

    Gilla

    • Det är det. Okända människor har nog alltid kommit med på stads- och semesterbilder under alla år fotografin funnits. Det är bara det att det nu kallas Street photography och man inriktar sig något mer på människan på gatan. Det är en liten spärr mot att fota folk det är det, jag är inte riktigt bekväm med det heller.

      Gilla

  2. Vilken konstig människa, är min första tanke …
    Jag känner mig obekväm att fota okända och gör det nästan aldrig.

    Gilla

  3. Otroligt märkligt beteende. Det han ”utsatte” andra för ville han inte bli utsatt för själv. Fint berättat och blicken har du fått med.

    Gilla

    • Så är det verkligen, jag har jobbat bland människor nästan hela yrkeslivet och har stött på det mesta.

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s